Pedro Almodóvar hjärta PENÉLOPE CRUZ

Pedro Almodóvar är mångas favoritregissör, dock inte min. Han gör filmer som är estetiskt vackra och tar upp kontroversiella och intressanta ämnen men han är något överskattad i min mening. Men att han har gett Penélope Cruz en karriär tackar jag honom för. Cruz spelar huvudrollen i flera av hans filmer, bland annat i ”Brustna omfamningar” som jag såg igår. Filmen, som behandlar ämnen som svartsjuka, svek och skuld, kretsar kring Lena (Cruz) och de två män som älskar henne, en regissör och en förmögen affärsman. Vacker film, både på ytan och djupet.

Annonser

Aung San Suu Kyi

Den fjärde april har “The Lady” premiär, en film om Aung San Suu Kyi. Jag recenserade filmen för Feministiskt Perspektiv när den visades på Stockholms filmfestival förra året.

FAKTA/THE LADY

Titel: The Lady

Regi: Luc Besson

I rollerna: Michelle Yeoh, David Thewlis, Jonathan Raggett

Luc Besson är en ojämn regissör. Hans storhetstid var på 90-talet då han gjorde visuellt innovativa filmer som ”Det femte elementet”, ”Det stora blå”, ”Nikita” och ”León” men nu är det snart tio år sedan han gjorde något lika bra.

Tyvärr misslyckades han rejält i ”Colombiana”, som kom tidigare i år där Zoe Saldana objektifieras fullständigt med gummidräkt och åmig, sexig dans. Besson har annars förmågan att lyfta fram fantastiska skådespelerskor som Natalie Portman och skriva starka karaktärsroller för kvinnor.

Med ”The Lady” är Besson återigen tillbaka på gammal mark och gör en berättelse om en stark kvinna. Dessutom är det första gången sedan ”Jeanne D´Arc” som hans hjältinna bygger på en verklig person, i det här fallet Aung San Suu Kyi.

Filmer som både är underhållande och gripande – och dessutom innehåller en dos historielektion – blir per automatik sevärda, så även ”The Lady”. Filmen handlar om medborgarrättskämpen, Aung San Suu Kyi, och hennes kamp för demokrati i militärdiktaturen Burma.

Kyi greps 1989 för sitt arbete, 1990 vann hon valet med sitt nystartade parti Nationella demokratiska förbundet men juntan vägrade att acceptera resultatet. Hon satt sedan i omgångar i husarrest ända tills 2010 då hon släpptes fri.

Aung San Suu Kyi fick Nobels fredspris 1991 och på grund av husarresten fick hennes två söner och maken Michael Aris vara ställföreträdande mottagare under ceremonierna i Oslo. Det här är den officiella bilden av Aung San Suu Kyi, den som vi har kunnat läsa om i tidningar och se på nyheterna.

I ”The Lady” skildras även privatlivet och hennes livsval mellan fortsatt engagemang och att lämna familjen i England. Det här är en otroligt stark kärlekshistoria om hur en familj offrar sin egen lycka för ett högre mål. Även om saknaden efter maken, som även drabbas av prostatacancer, och barn är enormt stor är längtan efter demokrati i sitt forna hemland desto större.

Detta lyckas Luc Besson väldigt bra med – han har genom hela filmen en tydlig och skicklig fokuspunkt och det är att skildra en idealist som tycker att demokrati väger tyngre än sin egen kärnfamilj.

En porträttlik Michelle Yeoh är mycket trovärdig i sin skildring av en mänsklig styrka utan like. Filmen är långtifrån perfekt. Exempelvis framställs de onda väldigt endimensionellt. Scenerna med generalerna blir oavsiktligt dråpliga eftersom de är som karikatyrer och det förstärks av ett konstigt musikval så fort de är med i bild.

Trots det är filmen mer än sevärd, särskilt på bio eftersom den innehåller fantastiska miljöer. Framförallt är jag glad att filmen överhuvudtaget gjordes så att vi alltid kommer att förstå och minnas Aung San Suu Kyi.

Marilyn Monroe

Dagens tips är att gå in på på Life Magazines hemsida och se tidigare opublicerade foton på en 24-årig Marilyn Monroe. Fantastiska foton! http://life.time.com/icons/marilyn-never-published-photos/?iid=lf|mostpop#1

Noomi Rapace – vår tids Ingrid Bergman och Greta Garbo

Noomi Rapace har varit en av mina favoritskådespelare sedan jag såg henne på Dramaten 2006 i pjäserna ”Bombad” och ”Valeri Jean Solanas ska bli president i Amerika”. Jag har älskat henne som Salander i Millenium-triologin men kanske ännu mer i filmer som danska ”Daisy Daimond”. Joel Kinnaman, Skarsgårdarna och Alicia Vikander i all ära men den största av de alla är Noomi Rapace. Det finns verkligen något som lyser om alla nämnda skådespelare, de besitter inte bara stor talang och är vackra utan de har framförallt stor integritet, inte minst Rapace. Det kommer att resultera i intressanta filmval och intressant karriär. Jag tycker det är coolt att Rapace är den stora stjärnan i kommande Alien-filmen ”Prometheus” som är signerad Ridley Scott. Anne Hathaway, Natalie Portman, Gemma Arterton, Carey Mulligan och Abbie Cornish var några av dem som var tänkta för rollen men Rapace slog dem alla. Vår tids Greta Garbo och Ingrid Bergman.

Premiär: 1/6

Tom Petty hjärta Johnny Depp

I juni ska jag se Tom Petty i Globen och det känns oerhört stort, en riktig gigant!

Mina favoriter är: ”American Girl”, ”I won´t back down”, ”Learning to fly”, ”Free Falling” och så ”Into the great wide open” förstås med en helt ljuvlig Johnny Depp. Ni vet på den där tiden då han var en av världens bästa skådespelare (och vackraste), inte en Jack Sparrow-karikatyr.

Vanessa Paradis

När det pratas om Vanessa Paradis pratas det mest om hennes man Johnny Depp. Just nu ligger paret i skilsmässa och det skvallras hej vilt om Depps otrohetsaffärer. Själv vill jag lägga fokus på grymma Vanessa Paradis som inte bara är en bra skådespelare och sångerska utan även en av världens vackraste människor enligt mig. Gluggen mellan tänderna är hennes kännetecken. Hennes bohemian style är så cool.

Hennes genombrott minns ni säkert:

Alicia Vikander

Alicia Vikander gör en internationell skådespelarkarriär och är aktuell i flera storproduktioner. Först ut är det dansk-svenska kostymdramat ”A Royal Affair” som vann två Silverbjörnar på 2012 års internationella filmfestival i Berlin.  Hon spelar mot Mads Mikkelsen. Fantastiska klänningar på Sveriges vackraste kvinna har vi att vänta.

Se trailern: http://www.youtube.com/watch?v=3sh8LjfXvKI

Tidigare äldre inlägg