Bitchkram

Trailern till Andreas Öhmans (”I rymden finns inga känslor”) nya film. Linda Molin, som var helt fantastisk i ”Apflickorna”, spelar huvudrollen.

W.E. – ur Wallis Simpsons perspektiv

Min recension av ”W.E.” publicerades i Feministiskt Perspektiv 2012-03-16. Filmen kommer på dvd 18/7. Ett tips för semestern!

 

 FAKTA/W.E.

Regi: Madonna

I rollerna: Abbie Cornish, Andrea Riseborough, James D’Arcy, Oscar Isaac

När Madonna ställer sig bakom kameran som filmregissör, samt skriver manus, är hon ett lätt byte för den nitiske filmkritikern. Att som artist testa filmyrket och vice versa är lika med att du döms på förhand och desto mer om du har svajiga skådespelarprestationer på ditt samvete som Madonna.

”W.E.” har fått ganska dåliga recensioner i internationell press och visst, den är långtifrån perfekt men den är klart bättre än förväntat. Det bästa är dess filmkonst med fantastisk Golden Globe-belönad musik samt elegant foto, scenografi och kostym.

Filmen berättar två parallellhistorier om två kvinnor i olika tid och rum. Den ena historien handlar om 1900-talets kärlekssaga, romansen mellan kung Edvard VIII (James D’Arcy) av England och amerikanskan Wallis Simonson (Andrea Riseborough). Edvard avstod tronen och abdikerade för att kunna gifta sig och leva med den kvinna han älskade.

Den andra historien utspelar sig i samtida New York och handlar om en ung kvinna, Wally Winthrop (Abbie Cornish), som sitter fast i ett kärlekslöst äktenskap och fyller sitt behov av romantik genom att leva sig in i Wallis Simpsons liv som hon är besatt av.

Filmen utspelar sig under några dagar när den berömda auktionsfirman Sothebys ska ha en auktion av saker från Wallis Simpsons och prins Edwards förhållande. Medan Wally drömmer sig bort bland alla saker spelas både hennes och Wallis Simpsons liv upp för åskådaren. De till synes olika kvinnorna har mer gemensamt än vid första anblicken.

Sammanflätningen av de två historierna är ibland krystad och det var längesen jag såg en så ojämn film, där vissa scener är fantastiska medan andra kräver skämskudde. Det är nutidshistorien som fungerar dåligt och filmen hade tjänat på att berätta en historia för det historiska dramat är fängslande i sig.

Trots ett svajigt manus så förstår jag Madonnas avsikt att berätta två berättelser för att upprätthålla en genusmedveten vinkel. I tidigare filmer och dokumentärer om den kända kärlekshistorien har det mest pratat om vad kungen fick offra när han valde kärleken före tronen. Madonna vill lyfta fram vad Wallis Simpson fick offra.

Hon förlorade sitt privatliv i samma sekund som kungen abdikerade och deras vänner, det engelska kungahuset och folket förlät henne aldrig. Hon hörde visserligen till societeten men var skandalöst nog frånskild två gånger och som frånskild var det oacceptabelt att hon skulle bli drottning.

Hon fick sin prins men levde resten av sitt liv bespottad av folket och jagad av pressen. Wally i sin tur har fått offra sitt jobb och sina relationer för att leva i skuggan av sin dominerande, kända man.

Jag uppskattar att Madonna tar ett nytt grepp om den välkända kärleksrelationen och berättar historien genom två kvinnors ögon. Därför känns denna film intressantare än ”My week with Marilyn” från förra året där Marilyn Monroes liv berättas ur en ung killes perspektiv.

Hur som helst går det inte att avfärda ”W.E.”, det visuella och de mångfacetterade kvinnoporträtten är alldeles för bra för det. Madonna står för en modig och snygg film.

FAKTARUTA/Wallis Simpson – en omskriven stilikon

Wallis Simpson stod för perfektion och hade en oklanderlig klädstil med välskräddade, strama kläder som framhävde hennes slanka kropp. Till detta kompletterades stora smycken täckta av juveler.

I 40 år låg hon på topplistan över världens bäst klädda kvinnor. Några av de kända märken hon ofta bar var Hubert de Givenchy och Yves Saint Laurent. Hon var ingen klassisk skönhet och följande är ett klassiskt citat från henne som även uttalas i filmen:

” I’m not a beautiful woman. I’m nothing to look at, so the only thing I can do is dress better than anyone else.” Andra kända citat från henne är ”You can never bee too thin or too rich” och ”If you’re tired of shopping you’re going to the wrong shops”.

Världens coolaste Emma Stone i Vogue

 

Foton: VOGUE

Intervju om mode i filmens värld

I förra veckan träffade jag en frilansjournalist vid namn Gertrud Dahlberg som intervjuade mig för Nelly Magazine. Vi sågs över en frukost och diskuterade filmer i historien som har satt trender för mode och skönhet, framtidsspaning: vad dagens filmer kan tänkas sätta för trender framöver, modesamarbeten mellan designers och regissörer, samtida filmer som kommer att gå till modehistorien, filmstjärnor, glamour, Hollywood, genus och politik. Resultatet kan ni läsa efter sommaren och jag kommer att länka till artikeln. Om ni vill att jag ska diskutera mode i filmens värld för just ert magasin/tidning/blogg – tveka inte att höra av er till mig på: rebecca.unnerud@gmail.com

Anna Karenina

Alicia Vikander som senast syntes i danska ”A Royal Affair” fortsätter i kostymspåret. Hon har en roll i kommande ”Anna Karenina.” Handlingen utspelar sig under sent 1800-tal bland den ryska societeten och bygger på Leo Tolstoys litterära verk med samma namn. Filmen har premiär först nästa år men så länge kan ni ta en titt på denna fantastiska trailer. Regissör är Joe Wright som har gett oss filmer som ”Försoning/Atonement” och ”Stolthet och fördom” och precis som då är det Keira Knightley som spelar huvudrollen. Jude Law har en annan stor roll. Fantastisk kostym och vacker musik har vi att vänta.

The cult of youth in the fashion industry

För några veckor sedan publicerades min artikel om åldersfixering i modebranschen på den nystartade modesajten Fashion Field. Du kan läsa texten här eller nedan.

There’s no secret that the fashion industry, just as many other industries, have a general fixation on youth. After a certain age – the early twenties are usually the cut off age for agencies – most of the models are not wanted anymore. The modelling job isn’t just an ongoing fight about being the prettiest, skinniest and most interesting but also being as young looking as possible.

For the past few years we have noticed a trend where older (over their 20s) models are making a comeback on the catwalk as well as in ad campaigns. Claudia Schiffer has once again become the face of Guess (she also fronted their campaigns in 1989), Stella Tennant has been seen on the Chanel catwalk as well as in the brands ads and Naomi Campbell closed the Roberto Cavalli F/W 2012 show earlier this year.

Ingmari Lamy born in 1947 is also a proof of this. She has been active within the fashion business since the late 60s working as designer, stylist and model. She took a break from the fast spinning world of fashion for a few decades but took up her modelling career again in 1991, since then she has walked for Martin Margiela, Yohji Yamamoto, Jean Paul Gaultier, and Galliano. Her looks and probably her beautiful white mane as well has earned her a continous flow of work. But ‘senior models’ are still the exceptions that proves the rule – the young are always preferred.

Lately we have also seen many very young models in the fashion spreads of magazines, on the catwalk and in adcampaigns. The controversial editorial “Cadeaux” in the December 2010/ January 2011 issue of French Vogue in which little girls were dressed to the nines took this to an extreme. A grown up fashion spread starring what looked like five year olds upset people in the fashion industry and far beyond, but no one seems to be upset or even notice that the models on the catwalk are getting younger and younger.

Fashion oracle Lotta Lewenhaupt has worked as a fashion journalist, stylist and fashion editor at various Swedish magazines since the late 60s. Today she author books and gives lectures on fashion as well as having a blog on Seniorbloggen.se. She believes that the fashion industry in particular always has been extremely fixated with youth compared to other businesses.

– Thank God we learned how to distinguish between women and girls in the 60s, which on the other hand lead to that the more commercial side of the industry became very obsessed with age, and has been so ever since.

Lewenhaupt claims that the use of very young women in fashion magazines and on the catwalk has a commercial aspect to it- it aims to reach and attract the target group most likely to consume. The mutable nature of teenagers’ consumption pattern make them the most interesting target group.

– Young people are also interesting because they have a strong need to feel belonging to a group. Many young girls want branded handbags which very often their parents are pressured to buy. To have the ‘right’ bag is a status symbol and a signifier of the desirable belonging to a certain group. Thus, it’s easy to understand why Elle Fanning is in MiuMiu’s ads – it is young girls who identify with the brand.

Another interesting target group is the mums who want to look like young girls, says Lewenhaupt. The fashion magazines address this group with famous faces like Madonna, which the readers can identify with age wise. Though, when Madonna appears in campaigns for Louis Vuitton and Dolce&Gabbana it is as a bleached blonde sexy milf even though she’s 53 and more likely to have a grey hair or two. The consumers buy into this image with an ”if she can do it so can I” attitude and buy the handbag, dress, accessory or whatever is advertised.

– Some fashion magazines use mature models – but an interesting aspect is that the so called mature women are almost without exception portrayed with clothes that can be considered ‘ageless’ (ed. note such as layers or oversize) which in its turn a wide audience can embrace. The fashion magazines know that the 40+ is an important target group. Though, when the fashion magazines address these mature women, they always use ’40+ ‘ even if they are talking about women aged up to 70 years.

Lotta Lewenhaupt can’t see any difference between the sexes regarding the age fixation.

– The boys are androgynous accessories in both fashion editorials and ads. That the men are presented as feminised versions of the male is very interesting. It speaks to homosexual men across all age groups – and the gays are another important target group seen from a commercial aspect which the magazines and advertisers of course are well aware of.

However, some improvement can be discerned, recently the editors of all 19 editions of Vogue worldwide jointly agreed on not using models younger than 16. It is a very important step in the right direction towards fashion’s youth fixation, and it will be interesting to see how it will take its expression in practice.

Sommarpratarna 2012

De sommarpratare som jag mest ser fram emot är fetmarkerade:

JUNI

23 Anja Pärson – F.d. skidåkare

24 David Hellenius – Programledare

25 Christina Lampe-Önnerud – Batteriuppfinnare, global entreprenör

26 Jo Nesbø – Författare

27 John Guidetti – Fotbollsspelare

28 Karin Falck – F.d. tv-producent, regissör

29 Trita Parsi – Statsvetare, Iran-expert

30 Yngwie Malmsteen – Gitarrist, kompositör

JULI

1 Klara Zimmergren – Programledare, manusförfattare

2 Amirzai Sangin – IT- och Telekommunikationsminister i Afghanistan

3 Emma Wiklund – Entreprenör

4 Ulf Ellervik – Professor i bioorganisk kemi

5 Lutfi Kolgjini – Travtränare, kusk, uppfödare

6 Neneh Cherry – Artist

7 Petter Stordalen – Hotellägare

8 Klara och Johanna Söderberg – Artister

9 Daniel Sjölin – Författare

10 Gudrun Sjödén – Designer, vd

11 Heidi Andersson – Armbryterska, programledare

12 Daniel Ek – Grundare, vd Spotify

13 Jenny Jägerfeld – Psykolog, författare, frilansskribent

14 Sébastien Boudet – Bagare, konditor

15 Thorsten Flinck – Skådespelare, regissör, sångare

16 Magdi Abdelhadi – Journalist

17 Katrin Sundberg – Skådespelare, regissör, manusförfattare

18 Björn Lindeblad – Föreläsare, meditationslärare

19 Jan Lööf – Författare, illustratör

20 Elsa Billgren – Programledare, vintagebloggare, personal shopper

21 Daniel Espinosa – Filmregissör

22 Eskil Pedersen – Ledare för AUF (Arbeidernes Ungdomfylking)

23 Rakel Chukri – Journalist

24 Eskil Erlandsson – Landsbygdsminister (c)

25 Marika Carlsson – Komiker

26 Christer Björkman – Producent Melodifestivalen

27 Marta Vieira da Silva – Fotbollsspelare

28 Jan Scherman – Direktör, f.d. vd TV4

29 Lars Lerin – Konstnär

30 Sara Bergmark Elfgren – Författare, manusförfattare

31 Anders Wijkman – Författare, f.d. EU-parlamentariker (kd)

AUGUSTI

1 Soran Ismail – Komiker

2 Elise Lindqvist – Volontär

3 Ebbot Lundberg – Artist, låtskrivare

4 Hannes Holm – Filmregissör, manusförfattare

5 Märta Tikkanen – Författare

6 Claes Dahlbäck – F.d. styrelseordf och vd Investor

7 Birgitta Svendén – Chef och vd Kungliga Operan

8 Jonas Jerebko – Basketspelare

9 Shima Niavarani – Skådespelare, artist

10 Stefan Löfven – Partiledare (s)

11 Johannes Brost – Skådespelare

12 Martina Haag – Författare, manusförfattare, skådespelare

13 Anders Olsson – Simmare

14 Lotta Lundgren – Matskribent, programledare

15 Ison Glasgow – Artist, radiopratare

16 Lotta Schelin – Fotbollsspelare

17 Amanda Svensson – Författare, kulturskribent

18 Marie Göranzon – Skådespelare

19 Henrik Dorsin – Skådespelare, komiker, sångare

Tidigare äldre inlägg