Nu fortsätter jag blogga om mode och film på Djungeltrumman!

http://www.djungeltrumman.se/rebecca

Vi ses där!

Hypnositören

Jag har (som många andra) läst Lars Kepler ”Hypnositören” som nu filmatiserats av Lasse Hallström. Premiär är det den 28/9. Ser mycket fram emot filmen därför att:

* Jag älskar PERSBRANDT.

* Jag tycker det är kul att Hallström gör sin första svenska långfilm på 24 år.

* Boken är sjukt spännande och känns väldigt ”filmisk”.

* Jag älskar LENA OLIN.

Nu borde jag ta tag i uppföljarna ”Paganinikontraktet” och ”Eldvittnet” som står i bokhyllan här hemma.

Penny Lane

Kate Hudson slog igenom år 2000 som Penny Lane i Cameron Crowes ”Almost famous” och såhär i efterhand känns det som att hon peakade redan då. Hon gör ofta samma roll om och om igen och är med i samma typer av filmer och genrer. Ta er en titt här, tyvärr har inte en enda roll egentligen blivit minnesvärd efter Penny Lane.

Som groupien Penny Lane är hon fantastisk. Groupien som vägrar kalla sig groupie utan istället ”Band Aide” och som utnyttjas av mannen hon är kär i men som hon förnekar. Hon tror att hon är fri och själv sätter premisserna. En vacker, sorglig figur som har en förbannat snygg stil med sina coola outfits och sitt lockiga, blonda hår.

Kate Hudson påminner ganska mycket om sin mor Goldie Hawn ja..

Reseguide i filmens värld

I ett nummer av filmtidningen Ingmar (som tyvärr inte finns längre) för några år sedan listades hur olika platser har blivit gestaltade på film. Här kommer några av dem, skrivna på ett roligt sätt:

London

Kul resa: “Notting Hill” (1999)

Härligt förljugen solskensvariant av svindyrt innerstadsområde.

Trist resa: “Naken” (1993)

Bara för dig som gillar misär, hemlöshet  och natt-tristess.

…………………………………………………………………………………………….

Paris

Kul resa: “Bara en dag” (2004)

När folk kallar Paris för “romantikens huvudstad” är det tack vare den typen av promenader som Ethan Hawke och Julie Delpy gör här.

Trist resa: “Irréversible” (2002)

Vem vågar gå i en illa upplyst parisisk gångtunnel efter det här?

…………………………………………………………………………………………….

Berlin

Kul resa: “Himmel över Berlin” (1987)

Änglavacker svartvit stadsskildring.

Trist resa: “Alla vi barn från Bahnhof Zoo” (1981)

Får en inte att vilja stanna till lite extra länge på tågstationer.

…………………………………………………………………………………………….

Venedig

Kul resa: “Casanova” (2005)

De bästa bildvinklarna från turistkvarteren.

Trist resa: “Rösten från andra sidan” (1973)

Kanalsystemet känns bara klaustrofobiskt i den här smygrysaren.

…………………………………………………………………………………………….

San Francisco

Kul resa: “Vertigo” (1958)

Hitchcock letar fram de starkaste skarpaste färgerna i USA:s mest europeiska stad.

Trist resa: “Flykten från Alcatraz” (1979)

Fängelseceller blir inte ett dugg roligare bara för att man eventuellt kan få en skymt av Golden Gate-bron genom gallerfönstret.

…………………………………………………………………………………………….

New York

Kul resa: “Manhattan” (1979)

Sitta på en bänk under en bro med någon man gillar. På Manhattan. Det är livet på en pinne.

Trist resa: “Taxi Driver” (1976)

Filmen om hur det stroa äpplet ruttnar inifrån.

…………………………………………………………………………………………….

Los Angeles

Kul resa: “LA story” (1991)

Steve Martin använder sin stad för att flirta in sig hos den snyggaste tjejen. Att han tar ett örtlavemang på vägen kan vi tala tsytare om.

Trist resa: “Falling Down” (1993)

Oavsett vilket område Michael Douglas knallar igenom med sin portfölj och hagelbössa får han se de värsta sidorna av änglarnas stad.

…………………………………………………………………………………………….

Mexiko

Kul resa: “Din morsa också” (2001)

Soldränkta bilder av playan. Man längtar dit.

Trist resa: “Traffic” (2001)

Varmt dammigt snutjag genom Mexikos korruption.

…………………………………………………………………………………………….

Japan

Kul resa: Lost in translation” (2003)

Mötet mellan traditionen i körsbärsträdgårdarna och storstadspulsen på klubbarna.

Trist resa: “Gojira” (1984)

Allt är lugnt, man är i Japan, man trivs. Så kommer en skyskrapehög muterad skräcködla och sabbar allt.

…………………………………………………………………………………………….

Thailand

Kul resa: “The Beach” (2000)

Turistbyråporr i kvadrat.

Trist resa: “Bangkok Hilton” (1989)

Nicole Kidman vill se stränder och lyxhotell, får se insidan av ett thailändskt fängelse.

Skyfall

Den film som jag mest ser fram emot just är oväntat nya Bond-filmen ”Skyfall” – orsaken finner ni här nedan:

DANIEL CRAIG, RALPH FIENNES, JAVIER BARDEM och JUDIE DENCH i rollerna och filmens regissör är fantastiska SAM MENDES. Herrregud!

Blondie

Jesper Ganslandts ”Blondie” med Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström, Carolina Gynning och Marie Göranzon i huvudrollerna får världspremiär under den 69:e filmfestivalen i Venedig. Jag blir tveksam när jag ser denna första trailer men hoppas och tror att det blir en fin film. Älskar Ganslandt, af Sandeberg, Dahlström och inte minst Göranzon.  Jag gillar inte Gynning men tror att hon kan överraska som skådespelare.

Festivalen pågår mellan 29 augusti – 8 september.

Persona

En av världens vackraste filmer.

 

The Gangster Squad

Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling och Emma Stone spelar huvudrollerna i thrillern ”The Gangster Squad.” Filmen bygger på verkliga händelser och utspelar sig i slutet av 40-talet i ett korrupt Los Angeles som kontrolleras av maffialedaren Mickey Cohen (Sean Penn). Trailern får mig att tänka på favoriter som ”De omutbara”, ”L.A. Confidential” och ”Chinatown.” Premiär i höst!

Filmminnen, del fyra

En av mina favoritfilmer:

Och en annan…

Analys av ”Dårfinkar och dönickar”

Ett bra exempel på könsskillnader som suddas ut samt kläders symbolik är boken, tv-serien och teatern ”Dårfinkar och dönickar.” Det är historien om Simone och hennes mamma. Mamman förälskar sig i en man vid namn Yngve och de flyttar ihop med honom till Simones förtret. Första dagen i skolan klipper Simone av sitt långa hår till kort i ren trots och hon kommer för sent in i klassrummet. Där möts hon av en missuppfattning när fröken och klasskompisarna tror att hon är en pojke.

”Då får vi hälsa den nya pojken Simon välkommen till klassen”. Det är så det gick till när Simon uppfattades som kille. Simone har ett androgynt utseende, ”pojkiga” kläder med lappade jeans och skitiga jympadojor. Hon ger ett allmänt störigt intryck och använder många svordomar inför lärare och klasskompisar så ingen ifrågasätter. Det är väl så en kille ser ut och är. Simone själv verkar, efter chocken av att helt plötsligt bli uppfattad som kille, gilla tanken och säger ”Simon” högt för sig själv och ler. En talande bild är när Simone ska gå ut på rast och ska ta på sig jackan. Problemet är att hennes jacka är rosa och hon hejdar sig i sista sekund. Hon låter jackan hänga kvar på sin krok och går längs med korridoren och får då syn på en svart jeansjacka/väst med mängder av pins och nitar som hänger utanför ett annat klassrum. Rosa jackan får hänga kvar för nu har hon trätt in i en ny värd, världen som motsatt kön med cool jeansjacka.

Simone får problem när hon uppträder som kille. Klasskompisen Kattis intresserar sig för henne och säger att hon är glad att Simone kom till klassen: ”Du är liksom inte som de andra killarna… jag menar, du är liksom annorlunda på något vis”. Simone frågar ”hur då?” och hon försöker förklara och får till slut ur sig att hon är mer äkta. Men Simone själv förälskar sig i klasskompisen Isak, först bråkar de men blir sedan tajta kompisar. Isak, som mer ser ut som en tjej med ett vackert ansikte och långt, blont hår.

Mamman är konstnär och alltför upptagen av sin konst och förälskelsen till sin kille att hon inte märker vad som händer med Simone. Hon väjer inte för sitt konstnärskap och sitt förhållande för att hon är mamma utan ser det som en självklarhet att hon ska få kombinera alltihop precis som vilken man som helst hade gjort.

När Simones morfar rymmer från långvården blir han Simones fasta punkt och blir den enda hon kan anförtro sig åt trots att han själv är döende. När han kommer hem till familjen har han förutom landstingets nattskjorta på sig även översköterskans högklackade stövlar. Författaren Ulf Stark har lagt in flera sådana könsöverskridande detaljer i boken, som när Yngve poserar för mamman iförd klänning.

Simones hemlighet avslöjas i slutet när Isak och Simone har badat och han ser hennes bröst. ”Du är ju inte klok… har du varit tjej hela tiden” frågar han henne. Han blir först chockad men börjar snabbt flina och gör ingen stor grej av det. Nästa gång Simone ska till skolan klär hon på sig en färgglad klänning med ett matchande hårband och tar på sig läppstift. När Simone kommer in i klassrummet tittar alla chockade på henne, någon busvisslar och fröken utbrister: ”Vad vill du då?” och Simone svarar ”Det är jag, det är bara jag.”

Se hela serien på YouTube

Tidigare äldre inlägg