The Gangster Squad

Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling och Emma Stone spelar huvudrollerna i thrillern ”The Gangster Squad.” Filmen bygger på verkliga händelser och utspelar sig i slutet av 40-talet i ett korrupt Los Angeles som kontrolleras av maffialedaren Mickey Cohen (Sean Penn). Trailern får mig att tänka på favoriter som ”De omutbara”, ”L.A. Confidential” och ”Chinatown.” Premiär i höst!

Annonser

Filmminnen, del fyra

En av mina favoritfilmer:

Och en annan…

Analys av ”Dårfinkar och dönickar”

Ett bra exempel på könsskillnader som suddas ut samt kläders symbolik är boken, tv-serien och teatern ”Dårfinkar och dönickar.” Det är historien om Simone och hennes mamma. Mamman förälskar sig i en man vid namn Yngve och de flyttar ihop med honom till Simones förtret. Första dagen i skolan klipper Simone av sitt långa hår till kort i ren trots och hon kommer för sent in i klassrummet. Där möts hon av en missuppfattning när fröken och klasskompisarna tror att hon är en pojke.

”Då får vi hälsa den nya pojken Simon välkommen till klassen”. Det är så det gick till när Simon uppfattades som kille. Simone har ett androgynt utseende, ”pojkiga” kläder med lappade jeans och skitiga jympadojor. Hon ger ett allmänt störigt intryck och använder många svordomar inför lärare och klasskompisar så ingen ifrågasätter. Det är väl så en kille ser ut och är. Simone själv verkar, efter chocken av att helt plötsligt bli uppfattad som kille, gilla tanken och säger ”Simon” högt för sig själv och ler. En talande bild är när Simone ska gå ut på rast och ska ta på sig jackan. Problemet är att hennes jacka är rosa och hon hejdar sig i sista sekund. Hon låter jackan hänga kvar på sin krok och går längs med korridoren och får då syn på en svart jeansjacka/väst med mängder av pins och nitar som hänger utanför ett annat klassrum. Rosa jackan får hänga kvar för nu har hon trätt in i en ny värd, världen som motsatt kön med cool jeansjacka.

Simone får problem när hon uppträder som kille. Klasskompisen Kattis intresserar sig för henne och säger att hon är glad att Simone kom till klassen: ”Du är liksom inte som de andra killarna… jag menar, du är liksom annorlunda på något vis”. Simone frågar ”hur då?” och hon försöker förklara och får till slut ur sig att hon är mer äkta. Men Simone själv förälskar sig i klasskompisen Isak, först bråkar de men blir sedan tajta kompisar. Isak, som mer ser ut som en tjej med ett vackert ansikte och långt, blont hår.

Mamman är konstnär och alltför upptagen av sin konst och förälskelsen till sin kille att hon inte märker vad som händer med Simone. Hon väjer inte för sitt konstnärskap och sitt förhållande för att hon är mamma utan ser det som en självklarhet att hon ska få kombinera alltihop precis som vilken man som helst hade gjort.

När Simones morfar rymmer från långvården blir han Simones fasta punkt och blir den enda hon kan anförtro sig åt trots att han själv är döende. När han kommer hem till familjen har han förutom landstingets nattskjorta på sig även översköterskans högklackade stövlar. Författaren Ulf Stark har lagt in flera sådana könsöverskridande detaljer i boken, som när Yngve poserar för mamman iförd klänning.

Simones hemlighet avslöjas i slutet när Isak och Simone har badat och han ser hennes bröst. ”Du är ju inte klok… har du varit tjej hela tiden” frågar han henne. Han blir först chockad men börjar snabbt flina och gör ingen stor grej av det. Nästa gång Simone ska till skolan klär hon på sig en färgglad klänning med ett matchande hårband och tar på sig läppstift. När Simone kommer in i klassrummet tittar alla chockade på henne, någon busvisslar och fröken utbrister: ”Vad vill du då?” och Simone svarar ”Det är jag, det är bara jag.”

Se hela serien på YouTube

Omröstning: Vilken film ser du mest fram emot?

Funny Games

Få filmer har gjort mig så rädd. Få filmer har jag blivit så fysiskt berörd av. Få filmer hatälskar jag till den milda graden. Få filmer har jag, tillsammans med mina vänner, suttit och hivat i mig vin efteråt för att kanske, kanske bli av med skakningarna och illamåendet (det blev dock bara värre.) Samtidigt som rädslan är stark så är skådespelarinsatserna, spänningen, musiken, miljöerna och kläderna lika starka. Jag pratar om Michael Hanekes ”Funny Games” – både i sin tyska originalversion och i den amerikanska nyinspelningen. Det är en avskyvärt underhållande film och som jag såhär fem år senare fortfarande mår dåligt av. Efter att jag hade sett amerikanska versionen på bio hyrde jag tyska originalet samt köpte även nyinspelningen när den väl kom på dvd (en skräckblandad förtjusning, javisst!)

Filmens handling: En familj anländer till sitt sommarställe i den grönskande lantliga idyllen. Det dyker upp två unga män och den skyddade småborgerliga miljön är inte lika trygg längre. De två unga männen, Peter och Paul, är till synes trevliga, men de kommer direkt från helvetet.

Filmer om mänsklig ondska, till synes omotiverad, är obehagligare än vilka monster som helst. Jag såg för övrigt ”Prometheus” igår och den skrämde mig inte alls. Vad som förstärker obehagskänslan är att de unga männen är propra i golfkläder á la pikétröjor. Kläderna spelar alltså en stor roll i filmen. Det är kläderna och deras artiga sätt som gör att kvinnan i huset först släpper in männen i huset.

Det var nog inte bara jag som hajade till när jag såg SkåneNordvästs turistannons för några år sedan. Något ”A Clockwork Orange”-inspirerad:

Filmens genialiska första del:

Filmminnen, del tre

ur en av mina favoritfilmer ”Arlington Road”

Vila i frid Nora Ephron.

Bitchkram

Trailern till Andreas Öhmans (”I rymden finns inga känslor”) nya film. Linda Molin, som var helt fantastisk i ”Apflickorna”, spelar huvudrollen.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg