Nu fortsätter jag blogga om mode och film på Djungeltrumman!

http://www.djungeltrumman.se/rebecca

Vi ses där!

Annonser

Penny Lane

Kate Hudson slog igenom år 2000 som Penny Lane i Cameron Crowes ”Almost famous” och såhär i efterhand känns det som att hon peakade redan då. Hon gör ofta samma roll om och om igen och är med i samma typer av filmer och genrer. Ta er en titt här, tyvärr har inte en enda roll egentligen blivit minnesvärd efter Penny Lane.

Som groupien Penny Lane är hon fantastisk. Groupien som vägrar kalla sig groupie utan istället ”Band Aide” och som utnyttjas av mannen hon är kär i men som hon förnekar. Hon tror att hon är fri och själv sätter premisserna. En vacker, sorglig figur som har en förbannat snygg stil med sina coola outfits och sitt lockiga, blonda hår.

Kate Hudson påminner ganska mycket om sin mor Goldie Hawn ja..

Folket har makten – en festivalrapport

Min text om Stockholm Music and Arts publicerades i Feministiskt Perspektiv 2012-08-07.

Politik och musik hör ihop. Det framgick tydligt på den nya festivalen Stockholm Music and Arts. Flera av artisterna på scenen är kända för sitt politiska engagemang och ägnade en del av konserttiden för att yttra sina åsikter. Men kanske framförallt: kvinnor brukar inte vara överrepresenterade på en festivalscen – såvida den inte kallas kvinnofestival eller något liknande.

Festivalen börjar lite försiktigt och det känns i luften att besökarna väntar på kvällens artister. Vädret är lynnigt, i ena stunden medelhavshetta och i andra stunden ett skyfall. Frida Hyvönen konstaterar ”det ser fint ut” när regnet kommer och fortsätter så gott hon kan medan hon får se sin publik springa iväg för att ta skydd. Det är synd för Fridas röst och hennes pianospel är bra som alltid men det tar inte fart förrän i slutet när Terribly Dark kommer och då är hälften av besökarna bortsprungna, medan den andra hälften står kvar iförda plastponchos.

Efter skyfallet stabiliseras vädret och festivalen har bjudit på varma och soliga sommardagar. Det är mäktigt att vara med på en festival som lockar till sig människor från olika generationer. Känslan ”alla är där” infann sig – kändisar, Pride-deltagare, tonåringar, propra par i 60-årsåldern, unga hipsters, äldre män som ser ut att ha levt ett hårt liv och så alla dessa Patti Smith-kopior i 40-årsåldern och uppåt. Snittåldern är hög och det är inte en vild chansning att en stor del av besökarna har gått på Jazzfestivalen (som också ägde rum på Skeppsholmen) tidigare år.

Det är med Patti Smith som festivalen börjar på riktigt. Patti Smith jobbar just nu med en uppföljare till Just Kids, en detektivhistoria samt en tredje bok som hon inte kan berätta om. Och så har hon varit på en sju veckors turné. På rösten hörs det ibland att fredagskvällen på Skeppsholmen är den allra sista konserten på turnén men det märks inte på hennes energi och utstrålning.

Smiths nya album Banga är döpt efter Pontius Pilatus hund i den ryske författaren Michail Bulgakovs fantastiska roman Mästaren och Margarita. Titelspåret Banga är fantastisk och så även de andra nya låtarna men det är med Gloria, Because the Night, People Have the Power och Horses som konserten lyfter och allsången är ett faktum. En något överförfriskad (eller bara lycklig?) man skriker ”jättebra” med jämna mellanrum och kvinnor i alla åldrar dansar omkring mig och lyfter armarna i skyn.

Smith säger att hon tror att den unga generationen som växer upp inte vill se våld och att vi alla är ute efter samma basala saker som att känna trygghet. Sedan spelar hon People Have the Power. Hon visar även sitt stöd för den regimkritiska punkrockgruppen Pussy Riot som sitter fängslad i Ryssland: ”Befria Pussy Riot. Fråga Jesus, han hade förlåtit dem. Så släpp dem fria”, ropar hon och får det största jublet dittills på festivalen. 65 år gammal är Smith fortfarande pop, rock, poet- och punkdrottningen som visar att åldern inte har någon betydelse.

Tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester avslutar Antony and the Johnsons första dagen av festivalen med sin änglalika röst och sina fantastiska låtar. Lika stor del ägnas åt politiskt mellansnack. Den androgyna sångaren Antony Hegarty, iklädd en svart kappa, pratar lika gärna om feminism och om varför kvinnor borde ta över jorden som att sjunga. Han säger att han drömmer och fantiserar om en feministisk medvetenhet i politiken och att de skandinaviska länderna står som föredömen för alla andra sekulariserade demokratier i världen.

Han vill att äldre kvinnor ska ta över de höga posterna som äldre män alltid har haft företräde till. Män har alltid synts och styrt världen men haft viskande kvinnor bredvid dem som berättat hur de ska handla. Han ser gärna en omvänd ordning: männen ska viska till kvinnorna. Och så spelas passande nog en vacker cover av Beyoncés Crazy in Love. Att prata politik som artist kan ibland kännas konstlat men när vissa artister som Antony Hegarty och Patti Smith gör det så känns det äkta. Anledningen är att deras samhällsengagemang syns även utanför scenen; som i deras låttexter, i intervjuer och i deras sätt att bryta mot gängse normer.

En annan av festivalens höjdpunkter är Laleh. Dels för att hon är ett musikaliskt geni och har så stor låt-repertoar, men kanske mest för att hennes musik förenar alla. Hon fick en ny (äldre) och bredare publik med ett visst TV-program och hon är numera lika folklig som Björn Skifs och kreddig som Robyn. Redan i öppningen med Vårens första dag har hon med publiken och sedan har hon dem i sin hand även när hon och bandet kommer av sig innan de gör en grym version av Invisible.

Under Snö tänds brinnande lanternor, det är verkligen magiskt att se dessa i den vackra sommarhimlen med fullmånen. Nämnda låt sjöng hon på minnesceremonin på Sergels torg i Stockholm efter tragedin i Norge och precis som då får jag rysningar. Rysningarna förstärks när efterföljande Some Die Young spelas, samma låt som hon sjöng på minnesceremonin i Oslo för några veckor sedan. Den låten har betytt mycket för de kvarlevande och de anhöriga. Det är just blandningen av allvar och lek som gör konserten så fin.

Mellansnacket känns spontant och hennes självdistans är oerhört charmig, exempelvis när hon avbryter sig själv i sitt flummande och förtydligar för publiken att hon har ett högt IQ eller när hon driver med känslan av att vara konstig och att ingen förstår henne. Laleh pratar kärleksfullt om sin gamla musiklärare Hasse som hade för korta byxor och ville att hon skulle börja spela piano (Laleh börjar sedan spela Hide away från första plattan som var den första låten hon lärde sig på piano).

Hon pratar om hur människan förstör miljön och spelar Samuel och stannar ofta upp och småpratar med de längst fram i publikhavet och säger att hon hoppas att aldrig bli så pass proffsig att hon bara kör på låt efter låt utan istället (precis som nu) pausar och njuter av den vackra vyn från scenen.

Och njuter – det gör hon verkligen. Hon dansar som en galning till covern Ängeln i rummet som är sista låten innan extranumren och i avslutande Bjurö klubb ser hon ut att aldrig vilja gå av scenen.

Den enda låten som låter lite trött denna afton är den stora hiten Live Tomorrow. Laleh är, precis som ovan nämnda artister, charmerande och karismatisk utan att vara inställsam. Hon utstrålar så mycket kärlek att man bara kan ta emot den och älska henne och musiken tillbaka.

Det här är en festival som bjöd på mer än fantastisk musik, den bjöd på artister som inte ber om ursäkt för sig själva även om de kanske inte alltid passar in i normen om hur kvinnor respektive män ska vara. Den bjöd på artister som pratar politik, inte för att de måste utan för att de så innerligt drömmer om en ny värld. Den bjöd på musik som förenar, oavsett kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och ålder. Det känns passande att denna festival ägde rum under samma dagar som Pride. Och då kan man förlåta den sjukt undermåliga cheeseburgaren till ett ockerpris av 80 kr. Vi ses nästa år igen!

FAKTA STOCKHOLM MUSIC AND ARTS

Ny festival på Skeppsholmen som ägde rum 3-5 augusti. Så gott som utsålt enligt arrangören Luger, som även arrangerar Way out west i Göteborg.

Medverkande artister

Kvinnor (70 %)

Patti Smith & her band

Marianne Faithfull

Frida Hyvönen

Laleh

Emmylou Harris

Ane Brun

Rumer

Björk

Buffy Sainte-Marie

iamamiwhoami

Fatoumata Diawara

Anna von Hausswolff

Män (30 %)

Antony and the Johnsons

Jamie N Commons

The Kingdom of Evol feat. Freddie Wadling

Tinariwen

Ed Harcourt (ersatte Amanda Jenssen)

FOTO: Annika Berglund

Skådespelare i musikvideos

PATRICIA ARQUETTE i Rolling Stones ”Like a Rolling Stone”

CHRISTINA RICCI i  Mobys ”Natural Blues”

ANGELINA JOLIE i Rolling Stones ”Anybody Seen My Baby”

JOHNNY DEPP i Tom Petty And The Heartbreakers ”Into The Great Wide Open”

MISCHA BARTON i Noel Gallagher’s High Flying Birds ”Everybody’s On The Run”

Världens längsta och nördigaste filmlista – mina favoriter!

Världens bästa filmer: ”The Hours”, “Älskar dig för evigt”, ”Taxi Driver”, ”Match Point”, ”Sunset Boulevard” och ”Lost in translation”.

Bästa svenska filmer: ”En kärlekshistoria”, ”Till det som är vackert”, ”Fucking Åmål”, ”Persona”, ”Scener ur ett äktenskap”, ”Fyra nyanser av brunt”, ”Mannen på taket”, ”Sånger från andra våningen”, ”Kvarteret Korpen”, ”Sunes Jul/Sunes Sommar”,  ”Om jag vänder mig om”, ”Flickan”, ”Tic Tac”, ”Lasermannen”, ”Den enfaldige mördaren”, ”Lilja 4-ever” och ”Arne Dahl”-deckarna. ÄLSKAR svensk film.

Bästa tv-serier: Alla danska tv-serier som ”Brottet”, ”Bron” och ”Örnen”. Några andra favoriter: ”Våra vänners liv”, ”O.C” och ”Homeland” – längtar så till den andra säsongen.

Favoritregissörer: Alejandro González Iñárritu, Hitchcock, Susanne Bier, David Fincher, Sofia Coppola, Roman Polanski, Christopher Nolan, Michael Mann, Martin Scorcese, Stanley Kubrick, Ang Lee, Sam Mendes, Paul Thomas Anderson, Clint Eastwood, Lukas Moodyson, Billy Wilder är några av dem.

Favoritskådespelare: Sean Penn är nummer ett. Några andra favoriter är Michelle Williams, Leonard DiCaprio, Christian Bale, Chris Cooper, Jennifer Connelly, Cary Grant, James Stewart, Edward Norton, Jeff Bridges, Kate Winslet, Nicole Kidman, Natalie Portman, Naomi Watts, Laura Linney, Kevin Bacon, Cate Blanchett, Charlize Theron, Joaquin Phoenix, Moritz Bleibtreu, Julianne Moore, Bette Davis, Gwyneth Paltrow, Robert De Niro, Ann Petrén, Noomi Rapace, Rachel Weisz, Daniel Craig, Mikael Persbrandt, Charlotte Rampling, Juliette Lewis, Winona Ryder, Robin Wright, Sarah Polley, Olivia Williams, Ryan Gosling, Ralph Fiennes, Kristin Scott Thomas, Meryl Streep, John. C Reilly, Philip Seymor Hoffman, Claire Danes, Angelina Jolie, Ulrich Thomsen, Jeff Daniels, Diane Kruger, Jesper Christensen, Sofie Gråbol, Tom Wilkinson, Ellen Burstyn, Evan Rachel Wood, Emil Hirsch,  Paul Giamatti, Jennifer Lawrence, Gary Oldman, Patricia Clarkson, Tim Robbins, Joseph Gordon-Lewitt, Mads Mikkelsen, Russel Crowe, Kevin Spacey, Alicia Vikander, Dennis Hopper, Casey Affleck, Johnny Depp, Brad Pitt,  Scarlett Johansson, Jodie Foster, Jack Nicholson, Nikolaj Lie Kaas, Guy Pearce, Shanti Roney, Marie Göranzon, Emily Mortimer, Liam Neeson, Michael Shannon, Emily Blunt, Catherine Keener, Richard Jenkins, Belén Rueda, Stanley Tucci, David Dencik, Michelle Pfeiffer, Sigourney Weaver, Elle Fanning, Helen Mirren, Jonas Karlsson, Michael Fassbender, Diane Lane, Marcia Gay Harden, Annette Bening, David Strathairn, Joan Allen, Vera Farmiga, Kristen Wiig, Holly Hunter, Ethan Hawke, Gael García Bernal och Susan Sarandon. Oj, blev ganska många.

Hatskådisar: Det har varit Matthew McConaughey under en lång tid men så såg jag sevärda ”The Lincoln Lawyer” förra året där han tyvärr (?) var mycket bra så nu vet jag inte… Adam Sandler kanske. Jag har väldigt svårt för Jennifer Aniston också fast det handlar nog egentligen bara om hennes filmval.

Bäst klädda filmstjärnor: Ginnifer Goodwin, Tilda Swinton, Diane Kreuger, Chloë Sevigny, Kate Bosworth, Gwyneth Paltrow och Sienna Miller.

Bästa filmerna om mode: “Coco Chanel – livet före Chanel” och “The September issue”.

Favoritdrama: Förutom de som finns under kategorin ”favoritfilmer” och ”bästa svenska filmer” är det följande: ”De andras liv”, ”Dogville”, ”Manderlay”, ”Amores Perros”, ”Babel”, ”American Beauty”, ”Into the wild”,”Thelma&Louise”, ”Gökboet”, ”Nyckeln till frihet”, ”A Beautiful Mind”, ”Midnight Cowboy”, ”Boy A”, ”Boys Don´t Cry”, ”Will Hunting”,  ”Blue Valentine”, ”Almost famous”, DANSK DOGMA á la Festen och dansk ångestfilm (Susanne Bier, Lars von Trier och så vidare..), parallellhistorier á la ”Magnolia”, ”Short Cuts” och ”Lantana”.

Favoritkrigsfilmer: ”The deer hunter”, ”Full metal jacket”, ”Hurt locker” och ”Schindler’s List”.

Favoritskräckfilmer: ”The Shining”, ”Rosemary´s baby”, ”Psycho”, ”Misery”/Lida, ”Halloween”, ”Excorsisten” och ”Funny Games” (både det tyska originalet och den amerikanska nyinspelningen). Som tonåring var det ”Handen som gungar vaggen” som jag fortfarande får rysningar av trots att det egentligen är en B-film. ”Edvard Scissorhands” var en annan favorit (såg den som en skräckfilm när jag var liten).

Favoritthriller:“The Talented Mr. Ripley”, “Arlington Road”, ”Cape Fear”, ”Silence of the lambs”, ”The Ghost writer”, ”No country for old men”, ”Chinatown”, ”Double Idemnity”, ”M”, ”No Country for Old Men”, ”Berätta inte för någon”, ”Insomnia”, ”Maratonmannen”, ”Ett perfekt mord”, ”The Untouchables”/De omutbara, ”Shutter Island”, ”Fatal attraction”, ”Deliverance”/Den siste färden, ”Allt för henne” (både det franska originalet och den amerikanska nyinspelningen), flera av/med Clintan bland andra “Mystic River” och ”I skottlinjen”, ”Runaway train”, många av David Finchers filmer bland andra ”Se7en” och ”Zodiac”, många av Hitchcocks filmer (vilka kan du läsa om här), ”Fargo”, ”Jagad”, ”The Usual Suspects”, ”American Psycho”, ”L.A. konfidentiellt” och mängder av rättegångs- och fängelsethrillers som hade krävt en egen sida (tänk: ”Primal Fear”, ”JFK”, ”2 Angry Men”, ”Flykten från Alcatraz”, ”Överlagt mord”, ”Sleepers”, ”Anklagad”,”Pelikanfallet”, ”Midnight Express”, ”Das Experiment”). Ja, jag gillar thrillers och hade lite svårt att välja några få.

Favoritkomedi: “Modern times”, “Notting Hill”, “Yrrol”, “The Big Lebowski”, “Crazy Stupid love”, ”Den där Mary”, “Bridesmaids”, det mesta av Jason Reitman framförallt “Thank You for Smoking” och “Up in the Air”, “Dum & dummare” och tragikkomiska mästerverk som ”American Beauty”, “The Squid and the whale”, “Happiness”  och “The Royal Tenenbaums”.

Favoritaction: ”Drive”, ”Hanna”, “Speed”, “Heat, “Collateral”, The Town”, “The Dark Night”, ”Salt”, ”Léon”, “Terminator 2: Judgment Day”, “FaceOff”, Tarantinos filmer särskilt ”Pulp Fiction”, ”Inglorious Basterds” och ”Kill Bill 1 & 2″ och “Bourne-filmerna”.

Favoritromantiska/sorgliga filmer: “Before Sunrise”, “Before Sunset”, “Brockeback mountain”, “Titanic”, “City of Angels”; “Garden State”, ”Walk The Line”, “Broarna i Madison County”, ”Jerry Maguire”,Gilbert Grape”,“500 Days of Summer”, “Mandomsprovet”, “Eternal Sunshine of a spotless mind”, “Lust caution”, “In the mood for love” och “Mitt liv utan mig”.

Snyggaste skådisarna: Joaquin Phoenix, Ryan Gosling, Jude Law, Adam Brody, Jennifer Connelly, Michael Fassbender, Jared Leto, Natalie Portman, Gael García Bernal, Angelina Jolie, Eva Green, Javier Bardem, Rachel Weisz och Johnny Depp.

Snyggaste svenska skådisarna: Gustaf Skarsgård, Noomi Rapace, Joel Kinnaman och Alicia Vikander.

Bästa filmscen: Scenen i ”Till det som är vackert” då The Soundtrack of our lives ”Second life replay” spelas och Alicia Vikander springer i konserthuset för att möta Samuel Fröler, (hittar inte scenen på youtube) och så dessa:

Min favoritfilm/serie när jag var liten: Som barn var det ”Törnfåglarna”, ”Döda Poeters sällskap”, ”Stekta gröna tomater”, ”Sound of Music” och ”Bangkok Hilton”. Som tonåring – ”Donnie Darko”, ”Brokedown Palace” och ”Girl Interrupted”/Stulna år (deppig tonåring).

Filmcrush: Under gymnasiet var det Persbrandt. Jag var helt besatt av honom och gick på alla hans teaterpjäser och stalkade honom efteråt. Sedan kom Beck-hysterin och alla började gilla honom och då var det inte lika roligt längre. Men han är fortfarande bland det snyggaste jag vet (och så är han en förbannat bra skådespelare också och gör smarta filmval).

Finaste kärleksparen på vita duken: Ryan Gosling och Michelle Williams i ”Blue Valentine”, Leo och Kate Winslet i ”Titanic”, Leo och Claire Danes i ”Romeo&Juliet”, Johnny Depp och Juliette Lewis i ”Gilbert Grape”, Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i ”Brockeback Mountain”, Ethan Hawke och Julie Delpy i “Before Sunrise” och “Before Sunset”, Claire Danes och Jared Leto i ”Mitt så kallade liv”, Reese Witherspoon och Joaquin Phoenix i ”Walk the line”, Zooey Deschanel och Joseph Gordon-Levitt i ”500 days of summer”, Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg i ”Fucking Åmål”.

Finaste kärleksparen utanför vita duken: Diane Kruger och Joshua Jackson, Michelle Williams och Heath Ledger (RIP), Vanessa Paradis och Johnny Depp (när det begav sig..), Javier Bardem och Penélope Cruz och Daniel Craig och Rachael Weisz.

Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv:

eller

Vem skulle vara din motspelare: Gael García Bernal

eller Adam Brody/Seth Cohen

NÅGON MÖRK SNYGGING BLIR DET I ALLAFALL!

Bästa film 2011: “Blue Valentine”, “Black Swan”, ”Hanna”, ”Drive” och “The Artist”.

Filmer du ser fram emot: ”Jakten” av Thomas (”Festen”) Vinterberg, Tomas Alfredsons nyinspelning av ”Bröderna Lejonhjärta” och Baz Luhrmanns (”Moulin Rouge” och ”Romeo&Julia) nyinspelning av ”The Great Gatsby”.

Vilken skådespelare borde fått en Oscar för längesen? Leonardo DiCaprio. Det är ett SKÄMT att han inte har fått en Oscar ännu efter alla fantastiska prestationer som började med ”Gilbert Grape”. Han är en kamelont och kan gör alla typer av roller och genrer.

 Film-soundtrack: Musiken till ”Lost in translation”, ”Walk The Line”, ”Ciderhusreglerna”, ”Pianot”, ”Into the Wild”, ”American Beauty”, ”There Will Be Blood”, ”Easy Rider” och ”Almoust Famous” är fantastiska men etta är soundtracket till Paul Thomas Anderssons mästerverk ”Magnolia”.


Wes Anderson

Grymmaste magasinomslaget på länge – en tecknad Wes Anderson i kakifärgad uniform pryder filmmagasinet ”Sight & Sound”. Cannesfestivalen, som äger rum senare i maj, invigs med stjärnspäckade scoutfilmen Moonrise Kingdom av nämnda regissör. En film att se fram emot!

Mina Wes -favoriter:

3. The Life Aquatic with Steve Zissou

2. Darjeeling Limited

1. The Royal Tenenbaums

Ok, det här är en av mina favoriter inom drama/komedigenren. Älskar manuset, skådespelarna, karaktärerna, miljöerna, kläderna och musiken. Detta är favoritscenen, några andra är:

och

Coachella

Festivalen Coachella handlar om musik men, precis som Oscarsgalan, handlar det lika mycket om mode och kändisar. Medan svenskarna Refused, Swedish House Mafia och The Hives briljerade på scen stod Hollywoodstjärnorna och lyssnade. Några av favoriterna:

Tonårsfavoriten Jared Leto är alltid värd två foton.

Tidigare äldre inlägg