Persona

En av världens vackraste filmer.

 

Jennifer Lawrence

Hon är mest känd för ”Hunger games” men för mig (som fortfarande inte sett den) är det från ”The Burning Plain” och ”Winter´s Bone” som jag känner igen henne (och från alla magasin förstås.) Hon briljerar i båda dessa filmer och är en av de unga skådespelare som jag tror kommer ”hålla” för en lång karriär.  Förresten, jag tycker hon påminner en hel del om en ung Brigitte Bardot.

Marion Cotillard

Franska Vogue med skådespelaren Marion Cotillard. Cotillard är en bra skådespelare men ingen favorit. Hon är ofta reducerad till flickvänsroller á la den ljuva, vackra och snälla tjejen. Undantaget är i ”La vie en rose – berättelsen om Edith Piaf” där hon spelar titelrollen Edith Piaf och bär upp filmen. Snart kan vi se henne i ”The Dark Knight Rises” men ge henne en huvudroll igen!

The Gangster Squad

Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling och Emma Stone spelar huvudrollerna i thrillern ”The Gangster Squad.” Filmen bygger på verkliga händelser och utspelar sig i slutet av 40-talet i ett korrupt Los Angeles som kontrolleras av maffialedaren Mickey Cohen (Sean Penn). Trailern får mig att tänka på favoriter som ”De omutbara”, ”L.A. Confidential” och ”Chinatown.” Premiär i höst!

Vi hörs om några dagar igen!

Filmminnen, del fyra

En av mina favoritfilmer:

Och en annan…

Naomi Watts som Prinsessan Diana

Som jag skrev här i februari så är det Naomi Watts som gör rollen som Diana i filmen med samma namn. Nu har de första bilderna kommit och ja, hon kommer sannolikt inte ”bara” göra en fantastisk insats utan kommer också vara oerhört porträttlik. Filmen har premiär 20 september 2013.

Analys av ”Dårfinkar och dönickar”

Ett bra exempel på könsskillnader som suddas ut samt kläders symbolik är boken, tv-serien och teatern ”Dårfinkar och dönickar.” Det är historien om Simone och hennes mamma. Mamman förälskar sig i en man vid namn Yngve och de flyttar ihop med honom till Simones förtret. Första dagen i skolan klipper Simone av sitt långa hår till kort i ren trots och hon kommer för sent in i klassrummet. Där möts hon av en missuppfattning när fröken och klasskompisarna tror att hon är en pojke.

”Då får vi hälsa den nya pojken Simon välkommen till klassen”. Det är så det gick till när Simon uppfattades som kille. Simone har ett androgynt utseende, ”pojkiga” kläder med lappade jeans och skitiga jympadojor. Hon ger ett allmänt störigt intryck och använder många svordomar inför lärare och klasskompisar så ingen ifrågasätter. Det är väl så en kille ser ut och är. Simone själv verkar, efter chocken av att helt plötsligt bli uppfattad som kille, gilla tanken och säger ”Simon” högt för sig själv och ler. En talande bild är när Simone ska gå ut på rast och ska ta på sig jackan. Problemet är att hennes jacka är rosa och hon hejdar sig i sista sekund. Hon låter jackan hänga kvar på sin krok och går längs med korridoren och får då syn på en svart jeansjacka/väst med mängder av pins och nitar som hänger utanför ett annat klassrum. Rosa jackan får hänga kvar för nu har hon trätt in i en ny värd, världen som motsatt kön med cool jeansjacka.

Simone får problem när hon uppträder som kille. Klasskompisen Kattis intresserar sig för henne och säger att hon är glad att Simone kom till klassen: ”Du är liksom inte som de andra killarna… jag menar, du är liksom annorlunda på något vis”. Simone frågar ”hur då?” och hon försöker förklara och får till slut ur sig att hon är mer äkta. Men Simone själv förälskar sig i klasskompisen Isak, först bråkar de men blir sedan tajta kompisar. Isak, som mer ser ut som en tjej med ett vackert ansikte och långt, blont hår.

Mamman är konstnär och alltför upptagen av sin konst och förälskelsen till sin kille att hon inte märker vad som händer med Simone. Hon väjer inte för sitt konstnärskap och sitt förhållande för att hon är mamma utan ser det som en självklarhet att hon ska få kombinera alltihop precis som vilken man som helst hade gjort.

När Simones morfar rymmer från långvården blir han Simones fasta punkt och blir den enda hon kan anförtro sig åt trots att han själv är döende. När han kommer hem till familjen har han förutom landstingets nattskjorta på sig även översköterskans högklackade stövlar. Författaren Ulf Stark har lagt in flera sådana könsöverskridande detaljer i boken, som när Yngve poserar för mamman iförd klänning.

Simones hemlighet avslöjas i slutet när Isak och Simone har badat och han ser hennes bröst. ”Du är ju inte klok… har du varit tjej hela tiden” frågar han henne. Han blir först chockad men börjar snabbt flina och gör ingen stor grej av det. Nästa gång Simone ska till skolan klär hon på sig en färgglad klänning med ett matchande hårband och tar på sig läppstift. När Simone kommer in i klassrummet tittar alla chockade på henne, någon busvisslar och fröken utbrister: ”Vad vill du då?” och Simone svarar ”Det är jag, det är bara jag.”

Se hela serien på YouTube

Omröstning: Vilken film ser du mest fram emot?

Skådespelare i musikvideos

PATRICIA ARQUETTE i Rolling Stones ”Like a Rolling Stone”

CHRISTINA RICCI i  Mobys ”Natural Blues”

ANGELINA JOLIE i Rolling Stones ”Anybody Seen My Baby”

JOHNNY DEPP i Tom Petty And The Heartbreakers ”Into The Great Wide Open”

MISCHA BARTON i Noel Gallagher’s High Flying Birds ”Everybody’s On The Run”

Tidigare äldre inlägg