Min recension av ”W.E.” publicerades i Feministiskt Perspektiv 2012-03-16. Filmen kommer på dvd 18/7. Ett tips för semestern!
FAKTA/W.E.
Regi: Madonna
I rollerna: Abbie Cornish, Andrea Riseborough, James D’Arcy, Oscar Isaac
När Madonna ställer sig bakom kameran som filmregissör, samt skriver manus, är hon ett lätt byte för den nitiske filmkritikern. Att som artist testa filmyrket och vice versa är lika med att du döms på förhand och desto mer om du har svajiga skådespelarprestationer på ditt samvete som Madonna.
”W.E.” har fått ganska dåliga recensioner i internationell press och visst, den är långtifrån perfekt men den är klart bättre än förväntat. Det bästa är dess filmkonst med fantastisk Golden Globe-belönad musik samt elegant foto, scenografi och kostym.
Filmen berättar två parallellhistorier om två kvinnor i olika tid och rum. Den ena historien handlar om 1900-talets kärlekssaga, romansen mellan kung Edvard VIII (James D’Arcy) av England och amerikanskan Wallis Simonson (Andrea Riseborough). Edvard avstod tronen och abdikerade för att kunna gifta sig och leva med den kvinna han älskade.
Den andra historien utspelar sig i samtida New York och handlar om en ung kvinna, Wally Winthrop (Abbie Cornish), som sitter fast i ett kärlekslöst äktenskap och fyller sitt behov av romantik genom att leva sig in i Wallis Simpsons liv som hon är besatt av.
Filmen utspelar sig under några dagar när den berömda auktionsfirman Sothebys ska ha en auktion av saker från Wallis Simpsons och prins Edwards förhållande. Medan Wally drömmer sig bort bland alla saker spelas både hennes och Wallis Simpsons liv upp för åskådaren. De till synes olika kvinnorna har mer gemensamt än vid första anblicken.
Sammanflätningen av de två historierna är ibland krystad och det var längesen jag såg en så ojämn film, där vissa scener är fantastiska medan andra kräver skämskudde. Det är nutidshistorien som fungerar dåligt och filmen hade tjänat på att berätta en historia för det historiska dramat är fängslande i sig.
Trots ett svajigt manus så förstår jag Madonnas avsikt att berätta två berättelser för att upprätthålla en genusmedveten vinkel. I tidigare filmer och dokumentärer om den kända kärlekshistorien har det mest pratat om vad kungen fick offra när han valde kärleken före tronen. Madonna vill lyfta fram vad Wallis Simpson fick offra.
Hon förlorade sitt privatliv i samma sekund som kungen abdikerade och deras vänner, det engelska kungahuset och folket förlät henne aldrig. Hon hörde visserligen till societeten men var skandalöst nog frånskild två gånger och som frånskild var det oacceptabelt att hon skulle bli drottning.
Hon fick sin prins men levde resten av sitt liv bespottad av folket och jagad av pressen. Wally i sin tur har fått offra sitt jobb och sina relationer för att leva i skuggan av sin dominerande, kända man.
Jag uppskattar att Madonna tar ett nytt grepp om den välkända kärleksrelationen och berättar historien genom två kvinnors ögon. Därför känns denna film intressantare än ”My week with Marilyn” från förra året där Marilyn Monroes liv berättas ur en ung killes perspektiv.
Hur som helst går det inte att avfärda ”W.E.”, det visuella och de mångfacetterade kvinnoporträtten är alldeles för bra för det. Madonna står för en modig och snygg film.
FAKTARUTA/Wallis Simpson – en omskriven stilikon
Wallis Simpson stod för perfektion och hade en oklanderlig klädstil med välskräddade, strama kläder som framhävde hennes slanka kropp. Till detta kompletterades stora smycken täckta av juveler.
I 40 år låg hon på topplistan över världens bäst klädda kvinnor. Några av de kända märken hon ofta bar var Hubert de Givenchy och Yves Saint Laurent. Hon var ingen klassisk skönhet och följande är ett klassiskt citat från henne som även uttalas i filmen:
” I’m not a beautiful woman. I’m nothing to look at, so the only thing I can do is dress better than anyone else.” Andra kända citat från henne är ”You can never bee too thin or too rich” och ”If you’re tired of shopping you’re going to the wrong shops”.
modeochfilm 